Nyduschad, superladdad och nervös som en förstakladdare satt jag bänkad framför tv:n med blicken riktad mot den silvergråa burken. Snart började den, matchen. Matchen som skulle sätta lilla Borås på kartan.
   Nu, såhär i efterhand känns det bara tomt. Som ett barn på julafton satt jag där med alla öppnade paket, julpapper överallt och bara längtade till nästa år. Vad är det egentligen man längtade efter? Elfsborg fick guld, de gulsvarta jublade och champangen sprutade.
   Självklart var spelarna i elfsborg överlyckliga över att ro hem guldet efter 45 år. Styrelsen var naturligtvis nöjda över lagets framgång, de ansåg sig själva vara delaktiga i inköp av spelare, sponsorvärvning med mera. Men vi då? Vi trogna fans som i vått och torrt hejat fram och puschat laget, även i katastrofala uppförsbackar som bara ökat och ökat. Vad får vi egentligen ut av det här?
   Borås Arena hade innan matchen arangerat den största vaktbevakningen av en elfsborgsmatch någonsin. Alla fans som vill träffa sina idoler, krama om dem och säga grattis skulle förbjudas. Ingen från publiken fick på några som helst vilkor springa ut på planen efter slutsignalen. Så de gulsvarta finns snällt stå kvar å vifta med sina halsdukar. Det var några stackare som gjorde ett tappert försök, men innan de visste ordet av det blev de nertryckta i gräset av en orangefärgad snubbe med loggan, SÄKERHETSVAKT.
   Efteråt skulle alla spelarna och tränarna fira på Grand Hotell i Borås. Oxfilé och rödvin, ett dyrt kalas där inte vem som helst var bjuden. Knappast barnfamiljerna med mössor och halsdukar, eller baskerklädda pensionärer som offrat en hel del av pensionen på dyra sittpalattser. De fick troget vända hemmåt.
   Påtal om sittplatser. Den nya Borås Arena, de nyförvärvade proffsen och de nya hoppet om SM-guld gav fansen ny låga. Allt fler började känna suget efter att se matcherna livé. Men hur många hade råd med lyxen? Tvåhundrakronor per person kostar en gul stol i 90 minuter. Detta skulle kosta en småbarnsfamilj med två ungar åttahundra kronor för att se en match! Samtidigt som spelarnas löner är långt över deras prestanda. Nu är inte Elfsborgs sittplatser så mycket dyrare än andra allsvenska lag, så för den delen finns det inget att klaga på, OM det inte hade varit för Anders Svensson, mittfälltare i Elfsborg, hans komentar till varför det i början av säsongen gick så dåligt:
    - Vi kan inte spela bra om vi inte har en publik som stöttar oss. Halvfullt på lektarna, det är pinsamt!
Om han visste hur många som vill se hans svettiga benmuskler livé, men inte har ekonomi till det. Samtidigt som han tjänar miljoner på sina finter.
   Jo, berättade jag det i inledningen att jag är ett troget fans som köpt biljetter, tröjor och halsdukar för flera hundra. Alltid försvarats lagets heder och kommit med taskiga kommentarer till personer som har den dåliga smaken att heja på IFK. Anders Svensson har alltid vart min stora idol, dels för hans otroliga fotbolsskunnande, men också för hans otroligt attraktiva utseende. Så varför hackar jag ner på SM-vinnarna nu, när det äntligen tagit hem segern?
   Idag hade Borås Tidning skrivit 44 sidor om gårdagens vinst. Journalisterna hyllade spelarna likt gudar. MEN, jag säger det igen, MEN, spelarna och laget hade inte varit någonting, absolut ingeting utan sina trogna fans. Tomma arenor, ingen som köpte halsdukar, aldrig någon som köpte en svettig halvkokt korv i halvtid. Vart skulle pengarna till stjärnan Anders Svensson komma ifrån då? Utan oss vore Elfsborg inget annat än ett korplag på amatörnivå, varför är det ingen som hyllar oss?