Jag är så otroligt toanödig att det bara inte är sant. Min ansiktsfärg skriker tomat och mitt dåliga humör växer sig allt större i samma takt som blåsan fylls. Jag kutar in på toaletten och mixtrar med låset innan jag med en lättnads suck kan luta mig tillbaka på den snuskiga toalettsittsen. Offentliga toaletter är ingen höjdare! Utanför börjar jag höra röster och det dröjer inte länge innan en uppriven röst skriker:
 - Kan du skynda dig där inne, min lillepojk håller på att kissa ner sig.
I början tänkte jag faktiskt öka baletten lite. Jag vet ju själv hur jobbigt det faktiskt är att hålla igen på trycket. Men den kära mammans röst blev bara mer och mer otrevlig. Jag blev förbannad och tänkte att jag minnsan inte alls tänkte skynda mig. Ungen får väl skylla sig själv. Jag reste mig upp och drog på mig byxorna. Gick fram till tvättstället, pumpade ut mängder av tvål och gnuggade händerna i det iskalla vattnet noga. Varje finger för sig. Jag tittade upp och  poserade lite för länge i spegeln och klämde även en eller två pormaskar. 
   Under tiden hade barnet börjat illtjuta och det var inga lösa knackningar som träffade dörren längre.
 - Ursäkta men kan ni visa lite hänsyn!?
  Jag bestämde mig för att avsluta den lilla proceduren med en ond gärnig. Med kluriga steg gick fram till dörren, låste tyst och försiktigt upp låset och hoppade ut och skrek : BÖÖÖÖH
 Ungen blev helt tyst och det dröjde inte många sekunder innan man kunde urskilja en stråle mellan hans ben. Mamman såg helt förbluffad ut och kollade på mig som om jag vore ett fån.
 - Nu är jag klar
Sen gick jag.