För en kort sekund trodde man att viruset lämnat den bleka  kroppen. Men så fel jag hade! Mitt klena skelett och blodhög  till kropp pallade inte ens av en kort cykeltur. Visst, hade jag cyklat i bikini med hawaiiblommor runt halsen och badat i  Viskan, då hade man ju förståt reaktionen. Men nu!! Jag hade mössa, vantar, en varm vinterjacka, långkalsonger och raggsockar. Hur klen får man vara?
  Vid liknande tillfällen kretsar tankarna allvarligt kring att packa
  en gekåspåse och fly landet! Sol, värme och glass. Vem skulle  sakna is, snö, dunjackor och foundationslinjer i ansiktet?
  Inte jag. Men man skola ej misströsta.   
Det finns ju dem som har det värre. Kanske.