Vilken Midsommar!
 Jag packade min svarta väska och åkte upp till kungshamn där Jessica och Sara snällt städat stugan. Resan upp var en smärre pärs, där jag fick dela säte med en dam med otroligt kraftig benstomme. Väl framme fick jag ta del av tre kalla, men otroligt goda pannkakor som städerskorna gjort. Vi hade planerat en trevlig kväll med lite sug på utgång. Dessvärre dök Dillen upp och förvandlade våra planer till hemmasittarkväll. Egentligen var/är det ganska synd om Dillen, men eftersom han pressade fram de mest opassande kommentarerna så har min syn, gällande hans brustna revben förändras. Exempel:
 - Vilken snygg klänning, synd att du har en stor finne i pannan. Har du glömt täcka den?

Fredagen bestod av vatten! Det spöregnade hela dagen, så vi förflyttade oss, med hjälp av sura skor till Kungshamns badhus. Oturligt nog hade alla markbor i hela Kungshamn kommit på samma idé. Markbor lever som flockdjur, åker en stackare 100 mil söderut, tro fan att alla andra hundra personer hakar på. Sjukt men sant.

Vi har också badat näck klockan 4 på morgonen, jag har åkt motorcykel bakom en trevlig taxichaufför och vareviga dag har vi knaprat jordgubbar med 40%ig grädde till. Sara har tryckt i sig kall fiskgryta på fyllan, Emelie raggade upp en stockholmare som frågade om vi spelade innerbandy, ja just det, innerbandy. Inte innebandy?

Dessvärre avslutades midsommaren på ett olyckligt men lyckligt sätt. Min mamma cyklade vält och kastades med huvudet före i asfallten. Hon blev medvetslös och ambulansmännen trodde det var en hjärnskada. Hon kunde inte svara på de mest simpla frågorna och när Johan, min lillebror frågade henne vart Caroline befann sig, kunde hon inte svara på det heller, hon fick panik och det föll tårar på hennes kind. När jag fick reda på händelsen började mina tårar också rinna. Man kan förlora den man älskar så fruktansvärt fort, fan att vi inte uppskattar varandras närvaro mer. Att vi inte oftare säger omtänksamma ord till varandra att vi inte förstår hur nära döden egentligen befinner sig. Mamma klarade sig fint, det var en kraftig hjärnskakning men hon fick lämna sjukhuset idag. Läkaren sa att hon hade fruktansvärd tur. Tur i oturen. På hemresan hem fick jag för mig att jag skulle radera sms på min mobil. Hade flera sms från mamma, vanliga som: Jag tycker om dig, Vad gör du?, Jag och pappa sitter och grillar... Sms som man då nästan ignonerar bort, men som idag var helt omöjliga att ta bort från min inkorg. Jag älskar dig mamma! Du får aldrig försvinna!