Ny dag, ny chans, nya möjligheter.
Idag fick vårt lilla gäng ta del av frånvarolistan sen ett X antal veckor tillbaka. Till vår förtjusning var dagarna inte lika röda som väntat och med en lättnads suck insåg vi att studiebidraget låg säkert till. Hur firade vi då detta!?
 En normal människa hade kanske lutat sig tillbaka och och visat sin stolthet genom ett brett flin, en annan kanske ignonerat resultatet totalt och kämpat vidare med svenskalektionen. Men vad gör vi, jag och Sara? Jo, vi firar detta med att skolka från matten, med motivering:
 - Vi hade ju ändå så hög närvaro.