Höfterna tar större plats i ditt liv än planerat

Med lätta steg studsar jag in i den fina affären. Affären med guldkant. Ringklockan uppmanar personalen med läppstift att en kund är på ingående. Genast skruvar de på leendet till max och frågar med en tillgjord röst:
- Kan jag hjälpa till med något?
Jag ser mig omkring och försöker fästa blicken på något som faller mig i smaken. Men den fastnar aldrig.
- Eh, jo, jag letar efter en balklänning.
Jag förmådde inte ens att sätta punkt innan tjejen med läppstift drog med mig till hörnet där "det senaste hängde". Med blandade känslor prövade jag den ena bakelsen efter den andra. Expediten var snäll. Hon tyckte jag passade i alla färger och hurrade lite extra för bakelser över tretusensträcket. Spegelbilden gjorde mig inte jublande förtjust, men läppstifttjejen såg nöjd ut när jag pungade ut mina sista kronor på en "aprikosdröm" som hon själv uttryckte det. Jag gillar egentligen inte aprikos.
Nu var det nya tag som gällde, "Ingen bal utan kuvertväska", Ebba von Sydows nykläckta kommentar ekade i huvudet när jag begav mig mot nästa affär. Väskaffären. En välkomnande lukt av skinn och läder slog emot mig, även här uppmanade ringklockan personalen att en kund var på ingående. Ingen hade läppstift.
- Och vad söker fröken efter?
Efter hela 45 minuter, tågade jag ut ur läderoset med en svart väska, skitsnygg, enligt damen, utan läppstift. Jag var tveksam, men Ebbas ord höll mig bestämd.
Naturligtvis kunde balklänningen inte bäras upp med heder utan ett smycke runt halsen. Äntligen var det dags att köpa något som jag verkligen ville ha. Men naturligtvis blev min önskan om ett snyggt och diskret smycke nedröstat av den trendiga personalen.
-I år är det armband som dominerar på catwalken.
Expediten talade med en viktig röst. Stora armband, gärna fula.Fula? Det hela slutade med en klumpig silverkedja som vägrade stanna på min tunna handled.
- Guuud va fräsigt.
Det var trendtjejens sista mening innan jag motvilligt tog upp plånboken, igen.
När den stora dagen väl uppenbarade sig var kalendern proppfull. Klockan 11:00 skulle jag befinna mig hos frissan. Klockan 14:00 skulle jag, med hjälp av mammas skruttiga bil förflytta mig till tjejen som skulle lägga min make up. Klockan 18:00 skulle alla samlas på skolgården och beundra varandras skönhet, innan det var dags för bussen att föra oss till ballokalerna.
Frisören kunde blandas ihop med en punkare, och det var med en sorgsen blick jag fick ta del av resultatet.
- Jävlar va fränt!
Jo, visst var "tupperingen-av-alla-hårstrån-på.-hela-huvudet" skitsnyggt, eller?
Jag hann inte fundera mer på fluffhåret innan det var dags för sminket. Jag varnade för starka färger och vägrade läppstift. Resultatet blev illgrön ögonskugga med blodrött läppstift.
- Det ska vara så, du vet, det är det senaste.
Jag tittade på min spegelbild och insåg att det inte fanns någonting där som jag tyckte om. Klänningen, väskan, armbandet, håret, och sminket!
- Men det är ju modernt, eller hur?

Vad är det bästa med tjejer?
Det krävades inte många minuters betänketid innan diverse manliga intervjusobjekt svarade: Att dom finns! Det bästa med oss tjejer är att vi finns. Kan vi ta till oss det? Kan vi feminina varelser fatta att det inte midjemåttet eller bh-storlekens betydelse det hänger på, utan vår existens.
- Ni tjejer är roliga att umgås med. Självklart är det kul och prata killsnack med polarna. Men det blir mer spännande att föra en diskussion med det motsatta könet. De flesta tjejer är verkligen socialt smarta och får en, som person att känna sig betydelsefull.
Nästan alla manliga objekt som jag korsförhörde höll med varandra om att det verkligen var så. Tjejer kan få vem som helst att verka intressant. De lyssnar oftast och är intresserade av vad man har att säga.
- Tjejer är söta saker. Man kan, hos varje tjej hitta något man tycker om. Det kan vara skrattgropar, glada ögon, vackra leenden eller helt enkelt underbar personlighet.
När jag skrattar till säger att uttalandet lät lite väl klychigt blir jag snabbt avbruten.
-Klart att du tycker det, du tror väl att vi är testosteronmonster som endast har blondiner med stora bröst i huvudet.
Det blir tyst. Killen med den uttalade meningen rodnar, hans kompisar ser lite lätt chockerade ut över kompisens, nästan ilskna mening.
- Alltså, jag vet att ni tjejer uppfattar oss som ytliga missfoster, men det är fel. Visst sitter vi killar och pratar om snygga rumpor och fräscha bröst, men det är ju bara snack. Innerst inne betyder en charmig personlighet och söta smilegropar så mycket mer.
Hans kompisar nickar instämande och det är med en gapande mun jag lämnar killgänget för att söka mig vidare, i jakt på nya offer.
Naturligtvis nöjde jag mig inte, att endast få höra positiva åsikter om oss östrogenfyllda ting. Vad är det sämsta med oss tjejer?
Jag kan börja med att lugna alla kvinnor på hela planeten Tellus. Inte en enda manlig varelse uttalade sig följande; Att inte alla har stora bröst, att inte alla har perfekt kropp, att inte alla har långt svallande hår, att inte alla går med på analsex, att inte alla går klädda i de senaste modeplagget, att inte alla.... Det sämsta med oss tjejer, som nästan 99 procent av alla jag intervjuade svarade: Att ni är alldeles för utseendefixerade!
Vadå, gillar det maskulina könet inte att vi sminkar oss? När vi tränar våra kroppar smala? När vi går på diet för att passa in? När vi köper dyra produkter för att se så perfekta ut som möjligt?
- Ni tjejer överdriver allt. Naturligtvis är det snyggt med en tjej som värnar om sin kropp, en tjej som tränar och äter rätt mår oftast fysiskt bra, vilket syns. Men sedan finns det tjejer som missuppfattat hela grejen med den kvinnliga kroppen. Svälter sig pinnsmala för att få positiv kritik från oss killar. Men det är ju bara fult. En tjej ska ha former. Höfter och rumpa. Annars kan man ju lika gärna bli bög.
Två tjejer passerar just förbi och fnissar hysteriskt åt uttalandet. Killen fortsätter:
-Det handlar om så mycket mer än en perfekt yta. Det senaste modet? Det är ju hemskt.
KiIllens klasskompis som otåligt stått bredvid under hela intervjun börjar skratta och båda håller med om att tjejer som följer det senaste modet från catwalken inte ligger överst på listan.
- Vad är det för fel på snygga jeans och en tröja? Föresten, orka bry sig om märket på kläderna, det är väl ingen som kollar om de från H&M eller Dolce Gabana, bara de sitter snyggt.
Jag tackar för mig och börjar dra mig mot datasalen för att sätta ihop, den för mig givande intervjun. Precis när jag anländer IT-skrubben stöter jag ihop med min kära kompis. Jag berättar för honom vad jag sysslar med och frågar om han vill ställa upp på några frågor. Han var inte svårövertalad och jag ställer samma fråga jag ställt till alla de andra av det motsatta könet: Vad är det bästa med oss tjejer?
- Svår fråga, men det bästa med dig, är i alla fall att du är som du är.
Han lämnar mig och börjar gå mot matsalen. Inser han att han har räddat hela min dag? Mer än så behövdes inte.

Att involvera alll sin hjärnsubstans i modevärdlens spinkiga värld, att fördjupa sig i modellernas taniga ansikten som skriker efter mat, att studera deras fettlösa magar med avundsjuka ögon, det pinsama är, att det är det vi gör! Vi unga tjejer med hjärna och höfter. Vi, med skinn på näsan och huvudet på skaft. Vi låter oss förblindas av skelett i högklackat. Vi, som har kunskap om politik, religon, och om samhällets funktion, vi blänger önsketänkande. Trots vetdomen om svält, anorexia, bulimi och hysteriska träningspass anser vi skeletthögarna normala. Vi vill se ut så. Vi vill vara som dom, gå som dom, le som dom och vicka på rumpan som dom. Den bortbantade rumpan.
Lindex skyltar om minimala trosor för henne. Henne, vem då? Hon med arsle stort som en ladugårdsvägg? Med celluiter långt nere på smalbenen? Skulle de små spetstrosorna verkligen framhäva en positiv sida av en rumpa i stl 44. Nej. Men vadå för henne?
Vi tassar försiktigt förbi chokladhyllan och håller för näsan för att undvika eventuell doft av marabou-schweizernöt. Vi intalar våra bilringar att det är frukt vi är sugna på. Beska apelsiner, svarta bananer och sura äpplen, det vattnas i munnen. Choklad, vem är egentligen sugen på mjölkchoklad som smälter på tungan? Den söta smaken och nötterna som sätter pricken över i:et. Vi håller bananen framför oss, suktar efter chokladhyllan. Dagens svåraste val. Efteråt sitter ångesten som en klump i halsen. Det krampaktiga taget om den svettiga chokladen släpper sakta taget, du öppnar det gula pappret och stoppar in en fyrkant i munnen.
Lindex skyltar fortfarande om trosorna du velat pröva, men inte vågat. Med chokladen i handen känner du hur klumpen i halsen växer. Med chokladen i handen inser du att avståndet mellan dig och trosornas påtagning växer. Du inser att höfterna kommer ta större plats i ditt liv än planerat. Du inser att du svikit dig själv, igen. Varför köpte jag ingen banan? Modellernas perfekta kindben bränner sig fast i din hjärnskalp. Chokladen är slut. Trosorna ger ditt samvete en törn. En häftig törn som lämnar blodiga spår. Spåren tvingar dig att köpa bananen nästa gång. Bananen ska ge dina höfter snygga trosor att vila på. Du lovar dig själv, igen. Inte för sista gången..