Paret Andersson ska iväg på sin årliga finmiddag hos familjen Matzon. Till Matzons middagar kommer man inte iklädd jeans och t-shirt. Det är en mycket fin familj. Allt för fin tyckte familjen Andersson som försökte göra allt för att passa in bland kristallkronor och persiskamattor.
 Hon: Kan jag ha denna? Ser jag tjock ut i den?
Han: Nej
 Hon: Vadå nej? Kan jag inte ha den?
Han: Jo absolut, men nej, du ser inte tjock ut i den.
 Hon: Var ärlig nu. Jag blir inte arg. Jag lovar.
Han: Men jag är ärlig.
Hon: Säkert? Det hänger ju över, uscha.
( Hon nyper sig själv i skinnet på magen och grimaserar)
Han: Ja, du kanske har rätt.
Hon: Vadå?
 Han: Ja det kanske hänger över lite
Hon: Va?
 Han: Ja, den kanske är lite... tajt. Men det gör ingeting. Du är jätte snygg ändå. Du är fin i allt du har på dig.
Hon: Fy fan vad du är elak.
Han: Men jag sa ju att det inte gjorde någonting ju. Du sa ju att jag skulle vara ärlig.
Hon: Men du det fattar du väl att inte kan vara så ärlig. Fan vad jag känner mig ful nu.
Han: Du är inte ful du är vack......
Hon: TYST!
 (En tystnad bereder ut sig i rummet. Hon kränger av sig tröjan och kastar den på sängen. Tar istället på sig ett par vita byxor.)
Hon: Ser min rumpa fet ut i dessa?
Han: Nej Hon: Var helt ärlig nu. Jag lovar att jag inte ska bli arg
 Han: Men du har en jätte fin rumpa. Din rumpa passar i alla jeans.
Hon: Så säger du bara
 Han: Nej Hon  Vadå nej?
Han: Nej, jag menar det
Hon: Vad menar du?
Han: Att din rumpa passar i alla jeans. Du har den finaste rumpan i världen
 Hon: Fan vad du överdriver. Kan du vara lite seriös någon gång för omväxlings skull.
 Han: Okej, den kanske blir lite bred i dom vita. Men du kan ju ta dina svarta istället? De är riktigt snygga på dig. Hon: Fan va taskig du är. Vad är det för fel på dessa. Jag vill inte ha dom svarta. Jag hade svarta byxor förra gången vi besökte de där. Tycker du seriöst att jag har en fet rumpa? Tycker du det?
Han: Nej
Hon: Men du sa ju att den var bred.
 Han: Jag sa att den blir bredare i de vita än de svarta.
Hon: Men jag vill ha de vita.
Han: Ta dem då.
 Hon: MEN DU SA JU ATT JAG VAR FET I DOM JU. FAN. JAG SKA ALDRIG GÅ PÅ KALAS MER. JAG SKA ALDRIG KLÄ UPP MIG. DU ÄR SÅ JÄVLA KÄNSLOKALL.
 (Han lämnar sin snyftande fru och beger sig till sovrummet för att ta på sig sin favoritskjorta. Han knäpper omsorgsfullt alla knapparna och går ut till hallen. Där han möter henne igen.)
Hon: Ska du ha på dig den där?
 Han: Ja vadå?
(Han ställer sig framför spegeln och poserar stolt)
 Hon: För det första har du haft den varenda gång vi besökt dom. För det andra har den blivit för liten. Du ser väl hur din mage putar ut. Att skjortan inte spricker, det är ju helt otroligt. För det tredje ser du gubbig ut i den. Byt till något annat.
 (Han ser besviken ut och hon studerar hans överdel nogrant)
Hon: Nämen, har du fått bröst? Vad är detta?
(Hon går fram och klämmer på hans byst)
Hon: Så kan du bara inte gå. Se så, gå och byt nu.
 Han: Okej, jag tar något annat. Du vet nog bäst älskling.