14:51 på lördag. Jag har 3000st fullkomliga idioter omkring mig. Solen bränner i pannan och jag känner redan första svettdroppen rinna ner från tinningen. Låren känns tyngre än vanligt, känslan av illamående har inte lagt sig, tvärt om. Alla hoppar upp och ner, skakar fram energi ur ben och armar genom att vifta vilt. Jag står still. Tar en djup suck och ser fram emot pizzan framför tv:n ikväll. Sätter vänsterfoten bakom högerfoten, Böjer på ryggen sådär som alla proffs gör. Sväljer en sista gång. PANG! Där gick startskottet. 2,1 feta mil framför mig. Har aldrig varit lyckligare.....