Med Sony i knät, vattenglaset vid sidan, en slumrande Morris vid fötterna och bikinin påsatt. Allt detta sker i skuggan under ett lummigt träd. Försökte mig på stekning i solen, men förståndet hann ifatt svetten och jag insåg att min sjukdom inte försvinner snabbare av uttorkning och plåga.! Så jag och Morris tog vårt förnuft till fånga!
Med Christer i p3 och fåglarnas kvitter glömmer man av magplågorna och just nu mår jag faktiskt helt ok ! Tack p3, solen, Morrs, Sony och mammas solstol för att ni finns..!