Droppen är nådd. Bägaren är full. 
 Mörkt, tyst, inget vatten, ingen telefon, inget ljus inte ens min w300i funkar ute i ödemarkerna, vart är vi på väg?
  Pappa tog bilen till Ullared igår och införskaffade ett elkraftverk. (Men va bra tänker ni?)
 Jo visst, två lampor en 20tums tv och en halvfull frysbox klarar den lilla manicken av att sköta. Resten är svart och tyst.  Men ska Mor koka kaffe måste tv-sladden dras ut. Givetvis precis under pappas favoritprogram, Vädret. Kalaballiken är ett faktum! När sladden till tv:n är inkopplad igen ska min underbara broder koka tevatten. Han har aldrig i hela sitt liv kokat te, men självklartjust när idrottsgalan ska börja!!!
   Äntligen, mamma har sitt jävla kaffe och Johan sitt förbannade te. Kristin Kasperson ska precis utse årets kvinnliga friidrottare
  - Nä men om vi skulle ta och sova.
Pappas röst får mig att frysa till is. Jag ger honom en blick full med förakt. Men ingeting hjälper.
BZZZZZZZMMMM
Allt är tyst, släckt och kallt.
Jag sitter kvar på de stenhårda köksstolarna och stirrar i mörkret. En sak är säker, jag ska aldrig utsätta mina ungar för sådan här tortyr!