Jag tror man kommer ganska långt på bitterhet. Man orkar inte läsa om glada och hurtiga människor vars liv är lika perfekt som ett mittuppslag i Ljuva Hem. Jag personligen skrattar högt åt skadeglädje men mår lite halvdåligt när jag läser tjejer som tränat i 3h och får en tröja i stl XS till pösig. Har jag varit lite halvbitter tidigare kommer jag nu gå all in. Möter ni mig med ett leende på läpparna är det inte enfetblogg du träffar, utan Carro.