${}

När man är vedlanare har man tid att tänka lite extra på kluriga saker. Och med Christer i P3 som idékläckare kom det många visa citat genom munnen på eftermiddagen. En sak vi fastnade lite extra för var:
Vad händer om man skulle gräva ett hål exakt precis där du står just nu? Det skulle ju bli "nedför" till jordens mittpunkt, dvs kärnan. Men sen måste det ju "vända" och bli uppförsbacke upp till ytan igen? Vi smsade 118100  som gav följande svar: Eftersom dragningskraften är centrerad (i mitten) så blir man tvungen att gräva sig uppåt eftersom man fortfarandre dras till kärnan. Om man leker med tanken att det skulle gå att ta sig till jordens mitt skulle man stanna där, där dragningskraftens mitt och du dras in åt någorthåll.
Realistiskt svar, men tråkigt. Om du verkligen vill se exakt vart du hamnar om du skulle gräva ett hål där du befinner dig klicka här - > http://www.ubasics.com/dighole/

9h timmar på vedbacken och en halv årsved inkörd. Två arbetslösa polacker fördriver tiden i Svensås på bästa tänkbara sätt. Vi hade tänkt dokumentera händelsen, men efter påsatt outfit avstod vi och lämnade kameran inomhus. Lika bra var detta, för ansiktet, som glänste av svett lockade till sig skit som klibbade sig fast och gjorde att vi liknade två energiska sotare. Nu är vi trötta och tänker drösa framför tv:n hela kvällen. Imorgon väntar den halva årsveden på sin tur att bli lanad. Skål

En extremt driven och energisk tjej som lätt blir uttråkad.

Har sedan studeneten (07) gjort två säsonger i Åre, jobbat som bananskalare i Oslo och i sommar bär det av mot västkusten, smögen.

Hade aldrig i hela mitt liv intresserat mig för, eller ens tänkt tanken på att ställa mig på ett par skidor. Men efter studentens glansdagar föll de grå vardagslivet över mig, likaså rastlösheten. Jag ville testa något helt nytt, träffa nya människor och flytta hemifrån. Sagt är gjort. Höll på att slå mig halvt fördärvad men blåmärken gav färdighet...

Blåmärken är något som har följt mig sen barnsben. Har alltid varit en tjej som tagit mig vatten över huvudet och gjort saker och ting som jag egentligen kanske skulle låtit bli. Började min fotbollskarriär som 10åring med stukad fot och trasiga skor. Mamma tyckte jag skulle avvakta premiären på planen med tanke på min svullna fotled, men jag resonerade som följande " Jag har ju redan skadat foten, en kroppsdel mindre att oroa mig för"

På mellanstadiet var stora buffaloskor på modet, detta haltade alla tjejer omkring i. Tyckte dessa monsterskor va grymt fula, men ville någonstans ändå äga ett par för att "vara som alla andra". Efter tjat, övertalning och viss mutning av Mor fick jag ett par i födelsedagspresent. Jag klumpade stolt fram på skolgården och kände mig "som alla andra". Men insåg snabbt att rasterna med fotboll, basket, hopprep och fyrboll blev mer komplicerade. Gjorde några tappra försök, slog halvt ihjäl mig och insåg till sist att jag var tvungen att välja mellan moderna skor med tjejerna på bänken, eller hederliga gympadojor och svett på fotbollsplanen. Jag valde svetten, och kommer alltid välja svetten.

Har alltid tränat mycket och tre gånger sprungit Göteborgsvarvet 21km. När jag inte tränar eller skaffar mig blåmärken gillar jag att skriva. Har sen 2,5år tillbaka bloggat: www.enfetblogg.blogg.se, och ser det lite som en terapi. Vid ilska, glädje, likgiltighet, sorg eller beundran känns det som en grym lättnad att få dela med mig allt med andra. Sen att jag är långt ifrån blondinbellas superkända blogg spelar inte så stor roll. Jag trivs mina 100 unika läsare om dagen.

Skulle jag få chansen att deltaga i Robinson skulle jag skrika av lycka, jag hade skrivit världens länsta blogginlägg, sprungit Göteborgsvarvet i buffaloskor och gett ALLT på ön!

(Fan vad knepigt det är att få ihop ett personligt brev utan att de låter töntigt och smörigt)

Åskan bajade våra telefoner. Pajade ska de stå. Så vi (pappa) fick snällt köpa en ny. På den ny nya, lite coolare ,kan man lägga in namn och tel, som i en mobil, så man vet vilka samtal man ska besvara, och vilka samtal man ska klicka.
Johan, min supersmarta bror får äran:
Sony, Stelan och Tommas.
Lite coolt att heta Sony, synd att han heter SONNY
Stelan är vår morbor, STELLAN
och vår Tommas, som inte har röven fylld (höhö) heter i vanliga fall Tomas

Smart !

Jag vill starta en egen tidning innan jag blir övermogen och grå. En ärlig, rak, aningens bitter, men med humor och snygga bilder. Vill någon bidraga med en startavgift på några miljoner är det bara att lämna en kommentar eller trycka på kanppen "like" på facebook

Min och Jessicas broder lever på Cola, choklad, pommes, kalaspuffar, ljust bröd och flööt. Deras kroppförbränning måste arbeta under högvarv 25h/ dygnet.  Man kan ju verkligen fråga sig varför den underbara genen inte följde med mig när jag ploppade ut ??? Man sitter och nästan kallsvettas av sug efter något onyttigt, medans de trycker i sig skit och ändå har en mycket slankare figur än vad jag någonsin kommer att få. Livet är faktiskt bra orättvist ibland. Att skeda direkt ur en kesoburk och intala sig själv att den smaken är precis lika god som Johans kanelbulle han sitter 1m ifrån mig och trycker i sig kommer aldrig funka.  Men jag är inte bitter, jag älskar kärlekshandtag och innanlår, i alla fall kärleksmums och kycklinglår!

Postkodmiljonären i bakkgrunden, colalight i ölglaset och 5 väl utvalda ferraribiliar i en egen liten godisskål brevid Sony. Fredagsyx och frid! Eftersom både jag och moder hatar att köra i statstrafik tar vi bussen till Göteborg imorgon, 09:30 från Skene. Ska de va så ska det! Äggfrukost och nyrakade ben, redo och laddade för en HELDAG i Götet

Idag har jag (hittills) haft 82 unika besökare. Nytt rekord med flaggan i topp! Fortsätt i samma takt gott folk så kommer jag snart putta ner Blondinbella från pedistalen, avsätta kungen och köpa Island.