Jag har aldrig i hela mitt liv varit troende.  Att döpa sig i kyrkan
var väl inte något jag direkt hade inflytande över, konfirmationen
 genomförde jag tragiskt nog därför att, som det heter, alla andra
 gjorde det. Jag tror inte på något övernaturligt under som anses
 vara bättre än alla andra. Jag tror på ödet.
Men, igår, tjugo i åtta, efter ett tufft spinningpass och en hungrande
 mage började jag för första gången tvivla. Finns det en gud?
En gud som hör mina böner, en gud som vill mig väl, en gud som läser min blogg!!??
En gud som ger mig kraft iform av tända lampor, en fungerande tv,
 en rinnande dusch och varm, tillagad mat! Igår fick vi ström! Så finns det en gud?
  När Gud igår, på sin lunchrast slog på datorn kanske han knappade in
 http://www.enfetblogg.blogg.se och  läste om familjen Wallins kaotiska tillvaro
 i mörkret, förstod att någon måste ingripa innan Wallinarna retar ihjäl sig på varandra,
 och gav oss el! Kanske var det så?
Eller så var det bara Vattenfall som hittade felet på ledningen.
Hur som helst ska jag börja ge GU lite mer sympati för sin tro.
Amen