Inleder med ett citat av vår älskade SunriseMarie: Hemma bra, men borta BÄST!
Något så klockrent har hon nog, under hela sin livstid på Hedbo aldrig kläckt ur sig. För det var verkligen bäst.  
Danmark is the shit!

Resen skulle starta vid Wästgöta Textilindustri AB klockan halv tolv. Klockan tolv hade Jessica och gänget inte lämnat Kinna. Vem var boven i dramat? Jo, Sunrise. 
  Några timmar senare gjorde sig hungern påmind i den fullknökade bilen. De tog inte många sekunder innan vi, gemensamt, utan protester fattat ett förnuftigt beslut: Vi stannar till på Donken!. Sagt och gjort. 

När vi ljudligt diskuterat skivbyten, låtval och ljudnivå under ett antal timmar var vi framme i det rödvita landet. Pölselandet. I Pölselandet pratar dom jättekonstigt. 
  Vandrarhemmet: Sleep In Fact är ett billigt ställe, så man förväntade ju sig knappast någon högre standard. Det fanns ingen standard alls. En ilsken muslim tog emot oss, visade oss våra bäddar samt våra 30 nerlerade sänggrannar: Hej hej. Vid Entren stod det, med stora röda bokstäver: No Alkohol. Jag tror våra lergrannar med gummistövlar missat den skylten, för lukten som slog emot oss när vi trädde in i rummet kunde göra vem som helst onykter på fläcken. Muslimen verkade oberörd. 
   För att spara våra stackars slantar begav vi oss till netto för att köpa mat och laga till i vårt hypermoderna och gemensamma kök. Där efter var det förfest med våra spanska sänggrannar och en mosad Sarafot.
   Kvällen slutade på Kulör och våra öden den kvällen blev ganska delade. Vissa åkte hem till Danskar, andra somnade innan kvällen ens tagit vid, vissa drog med Danskar hem och gav de sovande gummistövlarna underhållning. Samanfattningsvis: Skitkul!:)
  Lördag: Shoppingdag. Emma bangade alldeles för tidigt och drog hem till de nopprade lakanen och sov. Vi andra traskade flitigt vidare i jakt på det perfekta köpet. Jag köpte en kjol på Mango och en tröja på Stadium. Vi stannade och fika på Donken, vart annars?
  På kvällen var suget efter Donken minimerat, en saftig köttbit, en god sås och potatis väckte salivutsöndringen i allas gap. Allas utom Sara, hon lever för Donken. Vi pungade ut 230 spänn den kvällen på 4 stycken stenhårda minimala tönt potatisar, en fettöverflödig biff och en klutt sås. Vi drog till Donken och köpte efterrätt bestående av hamburgare och glass! Mätta, någorlunda laddade men otroligt heta begav vi oss ut i Köpenhamns nattliv, ett nattliv som slår bratborås med hästlängder!!
 Söndag: Frukost på Seven Eleven, bestående av en kletig och fettig macka. Efterrätt: Choklad. Våra hypermoderna hjärnor kom fram till att vi skulle avsluta trippen med en extrem fettodag, det gjorde vi! Efter den näringsrika frukosten tryckte vi oss chips (detta borde egentligen inte skrivas offentligt). Samvetet hade fått sig en törn och vi beslutade att gå hela den långa vägen till Christiana och spana in Hashmänniskor. Där efter staplade vi upp oss för 400 trappsteg för att få en utsickt över hela Pölselandet. Ska tilläggas att vi köpte kaffe på Donken. 
Efter en lång dag packade vi in oss i volvon och tog färjan tillbaka. På båten kastade vi i en flaskpost med sommarbrisens hotmail på (bland annat). När vi hade kommit över till Sverige var vår Sunrise ovanligt tyst, och när vi, hypersmarta människor var uppe i ett viktigt samtal angående musikvalet avbröt vår Sunrise och sa:
 - Jessica?
- Ja?
- Eh, jo du vet, Sunriseglassen på Donken, får man lika mycket chokladsås på den i Sverige som i Danmark?I
 - Du menar Sundaeglassen?
 - Ah så heter den, alltså man vill ju inte säga att man vill ha extra mycket om man får mycket direkt får då kan det ju bli för mycket.
I Helsingborg var hungern tillbaka och vi stannade på, jo, tro det eller ej, Donken. Där var Emma sugen på en Mac Flush, vilket till hennes stora besvikelse ej var uppfunnen, än.
 - Köp en plusmeny och få ett Cocacolaglas!
Man är väl inte dum? Tro fan att man köper plusmeny!? Efterrätt därpå.
 Proppmätta och fulla av danska intryck entrade vi det underbara Överlida ca 00:00. 

( Eftersom man är en töntig och mesig ungdom som faller för grupptryck och dyligt, tänker man oftast (ja tro det eller ej) på vad man stoppar i sitt gluppska gap. Man försöker också bränna bort lite överflödigt fett kring höftbenen genom motion. Men varje gång, ja varje gång man ställer sig på den partybromsande plattan i badrummet visar den alltid en jävla massa plus. Igår, när jag stod och borstade mina mulna tänder tog jag ett tappert beslut och ställde mig på partybromsaren igen, bara för att bilda mig en uppfattning om hur mycket Donken kan påverka. Men tror ni inte partybromsen visade några ental mindre. Hur kan man, genom plågeri motstå choklad i flera veckor inte gå ner ett piss och när man frossar i fett dala några ental? Min nya livsstil: Donken diet!)


En helt underbar Resa!

( lägg märke till att jag skrivt Donken tio gånger i detta inlägg, förstå vår förtjusning av Mr Macdonald)