Varför ska man vara som alla andra?
Det var nog så damen i den röda jackan tänkte den hon stampade in i Wästgötas Fyndaffär. Den röda jackan gjorde hennes kraftiga benstomme påtaglig, den gråa pälsmössan ramade perfekt in hennen svarta mustach, och pricken över i:et, de gulmålade hörselskydden som satt gutet över hennes obefintliga huvud. På fötterna dinglade ett par alldeles för gröna gummistövlar och i handen bar hon en shockrosa väska med päls. Nä, men varför vara som alla andra, ta istället livet med en klackspark och gör som du själv behagar. Jag får i och för sig skoskav av mina högklackade, ett skoskav som förvandlar mina tår till orangefärgade korvar. Dock inte lika orange som Pippilottas flätor som står rakt ut likt två pilar som pekar åt varsitt håll. Två olka vägar. Rätt eller fel? Höger - gå den vanliga och ordinära vägen. Vägen du vet blir bra, men aldrig jättebra eller jättekul. Aldrig förgylld med guldkorn eller diamantregn Vänster - den ovissa stigen som tuffingar väljer. Där framtiden är döljd av frågor, gåtor och främlingar, kan bli grå, trist och katastrofal, men också alldeles, alldeles fucking jävla underbar. Jag unnar dig det bästa!
Jag vill bli författare, helt ärligt. Men jag tror ingen, efter detta förbannat tråkiga inlägg kommer ägna sig en sekund åt mitt verk. Manuset var för mig givet. Men när skrivmaskinen väl började jobba började även kroppens hormoner producera negativa tankar. Vilket resulterade i en snabb manusändring om gröna gubbar på Mars, varför ska man vara som alla andra?