Jag bläddrade igenom mormos och morfars fotoalbum under tiden jag frenetiskt försökte proppa i mig den sista biten av den himmelskt goda annanaspajen. Albumet bestod mest av utklädda-skrattande-ätande-sovande-badande-lekande-gråtande Ebba och Anna. Men mitt ibland jollrande barn dök bilder från min studentdag upp. Den första tanken som slog mitt röda huvud var ej av något positivt slag. "Ännu mer hemska flötbilder" Helt seriöst, inte en enda individ på mitt kalas lyckades ta en bild av mig glad och pigg. Jag ser DÄVEN och MJÖRSKEN ut på de flesta, glansigt face och hamsterkinder gånger tusen! Jag förberedde mig påde värsta och tryckte in en bit paj i munnen, som ev tröst. Visst, bilderna var inte genuina, men extremt mycket bättre än de som visats tidigare.
Jag fastnade för detta... Ett normalt kort. Jag ser ju inte superdupermegalycklig ut och mammas smile kanske är lite väl brett. Men tillsammans ser det rätt fint ut.