Nu, nästan efter två veckors tid kan jag med lite darrande händer berätta för er, kära bloggläsare, om hur mycket jag hatar SJ.
Som ni säkert vet spenderade jag en tid på Gotland för ett tag sedan. Jag lyckades med lite övertalning och hot dra med mig Robin hem till fastlandet efter detta minst sagt livliga besök. Samma morgon som färden hemåt skulle bära av försover vi oss naturligtvs. Vi vaknar 5min innan båten lättar ankar nere vid hamnen, What to do?
Smart som Caroline Wallin är har hon naturligtvis ordnat biljetterna i perfekt skick, vill säga, OMBOKNINGSBARA. Visst, man fick lägga till en summa för besväret, men i detta nu va den lilla hundralappen guld! Sätter mig lite halvt förtvivlad på sängen och ringer upp, SJ. Halvlipar för tanten i telefnen och berättar läget. Förstår att båtbiljettpengarna blir lite tufft att få tillbaks, iom färjans avgång. Men tåget, som skulle puttra iväg 5 TIMMAR SENARE kan man kanske fixa. Vet ni va djävulsrösten svarade!!??
- Nej tvyärr, eran resa har redan startat.
- Ja, båten, men inte tåget eller för den delen, cpbussen som skulle ta oss mellan Oskarshamn och Växjö?
Jag lät nog hyfsat otrevlig.
- Båten har gått, resan har startat, inga pengar tillbaka. Jag kan inte göra någonting för er.
- Jo, gå och dö (Det sa jag naturligtvis inte, men tänkte..)

Hade jag ring 5min tidigare hade jag varait 983kr rikare.
Har jag fel, eller har SJ spårat ut?