Mitt rum är uppochnedvänt och kläder ligger huller om buller blandat med skor, bikinis och smink. Men jag och Morris bryr oss inte. Vi ligger och har en djup konversation om hur vi ska kunna klara oss utan varandra. Morris gråter lite, inte synbart, men man ser den sorgsna glansen i ögonen. Försiktig lägger han sin varma tass mot min kind och suckar djupt.. Alla våra promenader, de sena kvällarna framför tv:n och allt lek i trädgården och alla de gånger vi varit sura på varandra. De ångrar jag nu. Hur kunde jag va sur på världens bästa hund??? Det kommer vara med sorg och lipen i halsen jag tar farväl av mr M i eftermiddag. Du och Jag Morris, för alltid!

Morris:
 - Ta hand om dig nu, och kom ihåg, det jag alltid brukar säga: Bara det bästa är tillräckligt bra! Vi syns i höst min bästa Matte EVER!
Jag:
 - Det gör vi min favorithund! Kommer att saknar dig
Morris:
 - Och jag dig..!