Ett medevetet uppehåll för att öka suget bland mina kära läsare. Denna gången är det inte vanliga tråkiga jag som sitter bakom skärmen, utan allas vår Luisa. Hon delar med sig av sina djupa tankar och ett foto där hon i alla fall ser smart ut.
Håll till godo och njut och kom ihåg: Det var på MIN blogg ni läste något av henne för första gången. Den historien kan ni dra för barnbarnen senare i livet då denna tjej är något så mycket större än en vanlig servitris.


Hur blev det då med kärleken?
Jo, du hittar någon som verkar intressant, men du behöver ju faktiskt inte prata med henne/honom eller säga det direkt, för du kan ju alltid leta upp personen på facebook sen, eller hitta.se! Dra iväg ett sms, för det är ju hemskt mycket lättare än att ta direktkontakt. Sen gör det inget om personen skulle försvinna. För det finns så himla många andra därute, som kan ge dig det du vill ha. Äkta romantik, omtanke och allt sånt, det behöver man inte ens. Plötsligt blev världen väldigt materiell, och det viktigaste är alltid man själv. En partner behöver man inte, även om vi människor faktiskt är skapade för att vara två och två. Internet, tv och mobil räddar oss från att känna oss ensamma.
En människa du träffar en dag kan vara så mycket mer speciell än du anar, men världsbilden som den är gör att man inte engagerar sig. Alla människor har blivit ersättbara.

I 24-timmars världen är ensam stark, eller?